Brytningsåren

Utgångsläget

Församlingens medlemsbas hade ända sedan grundandet förblivit tämligen enhetlig, ända fram till dess att de stora årskullarna nådde vuxen ålder. Största delen av medlemmarna härstammade från kantonister – judiska soldater som med tvång värvats till den ryske tsarens armé – samt från senare anlända soldater i den ryska armén, vilka stannade kvar i Finland efter sin tjänstgöringstid. Gemenskapen var liten, socialt tät och på många sätt självförsörjande.

Utvecklingen från 1960-talet framåt

Utbildning och social öppning

1960-talet förde med sig stora förändringar. En allt större del av församlingens ungdomar fortsatte sina studier i gymnasiet och lärde på så vis känna nya vänner och ett nytt slags levnadssätt. När många som avlagt studentexamen fortsatte till universitet och högskolor, blev de judiska ungdomarnas vänkrets inte bara större utan också mångsidigare.

Blandäktenskap och frågan om halakha

Blandäktenskap hade ingåtts redan före krigen, men i och med akademiseringen blev de allt vanligare, och allt färre fann en annan finländsk jude till partner. Enligt halakha, den judiska lagen, ärvs judendomen från modern, och därför var ett barn till en judisk mor automatiskt judiskt. Att ett barn till en judisk far och en icke-judisk mor skulle upptas i församlingen krävde däremot en formell omvändelse, en giur. Detta gällde särskilt judiska män.

Helsingfors utvidgning

Samtidigt växte Helsingfors, och allt fler unga familjer flyttade – på jakt efter antingen billigare våningshuslägenheter eller boende i egnahems- och radhus – till förorterna kring centrum eller till kranskommunerna. Man kunde inte längre gå till synagogan på de judiska helgerna, och efter skolan började barnen söka fritidsintressen på sina nya hemorter i stället för att fortsätta sin verksamhet i idrottsföreningen Makkabi eller i den judiska scoutkåren Kefir.

Politik och sekularisering

Även om ämnet inte har undersökts systematiskt, tyder många av församlingens minnesuppgifter på att ungdomarnas politiska tänkande polariserades under dessa år och att en del av de unga övergick från center-högern till att exempelvis stödja socialdemokraterna.

En del av ungdomarna omfattade sionismen och flyttade till Israel, medan andra sekulariserades – ofta av just samma skäl som beskrivits ovan. För de senare spelade församlingen inte längre samma centrala roll som för deras föräldrar.

Framväxten av vänsterns Israelkritik

När den yttersta vänsterns och den kommunistiska Israelfientligheten spred sig också till det finländska medvetandet, bröt många sina band till församlingen. Å andra sidan blev kibbutzresor till Israel vanligare även bland vanliga finländare som semester- och mellanårsresor. I Israel kunde man finna en judisk partner och gifta sig. Sådana familjer kunde sedan flytta till Finland, och israeliska judar började flytta in i församlingen.

Invandringen från Östeuropa

I och med Sovjetunionens upplösning började judar flytta till Finland även från öster, och församlingens mångfald ökade i allt snabbare takt.

I dag – de nya medlemmarnas betydelse

De nya församlingsmedlemmarnas ankomst kan åtminstone i viss mån ses som en räddning för Helsingfors judiska församlings liv. Medan en allt större grupp judar med kantonistbakgrund lämnade församlingen – av orsaker som sekularisering, assimilering, ovilja att betala församlingsavgiften eller den allmänna finländska vanan att lämna religiösa samfund – höll de nya medlemmarnas anslutning församlingens medlemsantal ungefär oförändrat och höjde samtidigt antalet barn i Gan och i Helsingfors Judiska Samskola.

I dag är Helsingfors judiska församling betydligt mångfaldigare än för hundra år sedan: medlemmarnas bakgrunder sträcker sig från kantonister till de israeliska och östeuropeiska nykomlingarna under det sena 1900-talet och det tidiga 2000-talet. Denna mångfald har fört med sig nya spänningar men också ny livskraft.

Mångfalden som gemenskapens styrka

Brytningsåren i Helsingfors judiska församling är inte över – de har bara ändrat form. Den gemenskap som en gång växte fram ur tsararméns soldater till en enhetlig finländsk-judisk församling är i dag en flerspråkig, mångkulturell och åt många håll öppen gemenskap. Frågan om vad det innebär att vara finländsk jude har ställts på nytt i varje generation.