Makkabi — en finsk-judisk idrottsförening

Historiska rötter

När judiska ungdomar, som fått sina första intryck från andra idrottsföreningar, ville idrotta i en egen förening, vände de sig i början av 1900-talet till ledningen för den lilla ortodoxa judiska gemenskapen i Helsingfors. De möttes av en avvisande attityd: ”Idrott, vad är det, det hör ju inte till oss, utan till de icke-judiska” var det svar som gemenskapens konservativa ledning gav, när judiska ungdomar som påverkats av majoritetsbefolkningen ville grunda en egen idrottsförening. Den nationalism som vuxit fram i det under Ryssland lydande Storfurstendömet Finland hade också gripit tag i de judiska ungdomarna, som såg idrotten som en hävstång in i det finländska samhället.

Föreningens grundare var den 23-årige Jakob Hirschovits, som tillsammans med sina kamrater trotsade gemenskapens konservativa ledning och grundade år 1906 en judisk idrottsförening vid namn Judiska Idrottsföreningen Stjärnan. År 1932 tog föreningen det nya namnet Makkabi och anslöt sig, inspirerad av sionismen, som medlem i det internationella Makkabi-förbundet. Davidsstjärnan bevarades som föreningens emblem.

Även judarna i Åbo och Viborg grundade på 1920-talet egna idrottsföreningar. I Åbo verkade Makkabé och i Viborg Kadur.

Utvecklingen genom årtiondena

Grenutbudet växer

I Stjärnan ägnade man sig till en början åt löpning, cykling, gymnastik och skridskoåkning, tills fotboll och bandy fick övertaget bland de unga. Under de följande årtiondena blev grenutbudet mångsidigare: bland annat brottning, tyngdlyftning, tennis, bordtennis och bowling tillkom. Fram till krigsåren hade Makkabi varit med om att grunda några grenförbund, och de första judarna hade vunnit finländskt mästerskap bland annat i brottning, tyngdlyftning och bordtennis. I fotboll och bandy hade föreningen landslagsspelare, och i fotbollsseriens tidiga skede spelade Stjärnan till och med på den högsta serienivån.

Genom sina egna föreningar fick de judiska ungdomarna kontakt med andra finländska föreningar, vilket gav upphov till vänskapsband, vänskapsmatcher och en livlig tävlingsverksamhet.

Olympiska spelen

Finlands mest meriterade judiska idrottsman är Elias ”Ellu” Katz, som tillsammans med Paavo Nurmi och Ville Ritola vann guldmedalj i lagkapplöpning på 3 000 meter vid de olympiska spelen i Paris 1924. Vid samma spel tog Katz silver på 3 000 meter hinder.

Vid sidan av Katz representerades Finland i Paris av sprinterlöparen Hirsch Drisin. Vid de olympiska spelen i Helsingfors 1952 representerades Finland av sprinterlöparen Israel ”Issi” Baran och vid spelen i Mexico City 1968 av brottaren Ariel Nadbornik.

Elias Katz flyttade på 1930-talet till Israel och förblev i årtionden Finlands bortglömda olympiasegrare. På initiativ av Makkabis aktiva medlemmar i Helsingfors fästes sommaren 2022 de bronsfärgade olympiska ringar, som tillkommer varje finländare som vunnit olympiskt guld, på hans gravsten i Rehovot.

Fallet Tokazier — det grövsta exemplet på diskriminering

Den finländska idrotten förskonades inte från antijudisk diskriminering. Några idrottsföreningar vägrade att ta emot judar som medlemmar och även på grenförbundens nivå förekom fall där judar inte togs med för att representera Finland.

Det grövsta exemplet är fallet Tokazier från år 1938, från de första friidrottstävlingarna på det nyinvigda Olympiastadion i Helsingfors. Den 28-årige Abraham Tokazier, som representerade Makkabi, hörde till Finlands främsta sprinterlöpare och var en av tävlingens segerkandidater.

Efter det korta och jämna loppet på 100 meter utropade stadionspeakern omedelbart Tokazier, som sprungit på bana sex, till tävlingens segrare. Målfotografierna stödde detta avgörande men domarna placerade honom ändå som fyra. Följande dags tidningar publicerade målfotografierna och konstaterade att en orättvisa hade skett.

Makkabi lämnade in en protest och krävde skriftligen en rättelse av målordningen, men kravet besvarades inte. De många vädjanden som gjordes under årtiondenas lopp följdes av 75 års tystnad. Först år 2013 bad Finlands Idrottsförbund om ursäkt för orättvisan och Abraham Tokazier utropades till segrare i 100 meterslöpningen vid Olympiastadions invigningstävlingar.

Krigsåren

När idrotten låg nere under krigsåren inriktade sig Makkabis verksamhet på att stödja sina medlemmar vid fronten med matpaket, varma kläder och brev. Föreningens egen tidning Makkabi publicerade en humörhöjande spalt kallad ”Fältposten”. Trots andra världskrigets år avbröts inte verksamheten och Helsingfors Makkabi anses därför vara världens äldsta oavbrutet verksamma judiska idrottsförening.

Makkabiaderna och den internationella verksamheten

Sedan Israel blev självständigt 1948 har makkabiaderna, det vill säga judarnas olympiska spel, ordnats i landet vart fjärde år. Finland har sänt representanter till spelen sedan 1950 och några av dem har hämtat hem medaljer. Makkabis hedersordförande Leo-Dan Bensky var president för det internationella Makkabi-förbundet (Maccabi World Union) åren 2013–2018.

Nutid

Makkabi erbjuder i dag sina medlemmar idrottsevenemang i olika grenar. Huvudgrenarna är bowling, golf, tennis och herrgympa. Föreningen deltar årligen i den internationella PGT-fotbollsturneringen för ungdomar samt i bowlingmatchen Triangel som spelas tillsammans med systerföreningarna i Åbo och Stockholm.

Turneringen bär namnet efter Pierre Gildesgame, känd som ”Mr. Maccabi” och tidigare ordförande för det internationella Makkabi-förbundet. De turneringar som årligen ordnas i Norden samlar sammanlagt närmare 300 juniorspelare. År 2026 spelades turneringen för första gången i Tallinn, då Estland togs med i turneringen.

Utöver idrotten hör Makkabis ”herrmiddagar”, som årligen ordnas i kamratkretsen, till gemenskapens populäraste evenemang. Föreningen satsar också på ungdomarnas hobbyverksamhet och samvaro och stöder därigenom kontinuiteten och stärkandet av den judiska gemenskapen i Finland.

Makkabis nuvarande ordförande är Arje Rimon. Makkabi har över 100 medlemmar.