Näringsgrenar

Tiden under autonomin innebar många restriktioner i livet för judarna, såsom förordningen om näringsidkande från 1869. Enligt den kunde judarna idka handel med bl. a. begagnade kläder och varor samt bakverk och tobak. Många judar sålde kläder på de sk. narinkkatorgen. Några judar fick tillstånd att fungera i hantverksbranschen som tjänade den ryska kolonin. I slutet på 1800-talet lyckade några finska judar grunda egna företag. Dessa affärer blomstrade och dessa judar blev en del av medelklassen i städerna.

De medborgerliga rättigheterna gav en chans åt judarna att idka normala näringsgrenar. Många familjer fortsatte i konfektionsbranschen och riktade sig speciellt på handeln med färdiga kläder. På 1920-talet var de judiska affärerna en synlig del av gatubilden i t.ex. Helsingfors centrum.

Välståndet syntes i trossamfunden på flera sätt, t.ex. flyttade några till de nya societetsstadsdelarna. Välmående fördelades dock ej jämnt. Under de första åren av självständighet fick största delen av de fattigaste familjerna i trossamfundet i Helsingfors fortfarande sin näring från handel på narinkkatorgen. Därför var det ett hårt slag för dem att Helsingfors stad stängde torget år 1931.